Allt är bra hela morgonen. Ända tills han sitter påklädd på bänken i hallen. Då börjar tårarna rinna. Jag vill inte gå till dagis, mamma. Jag vill vara hemma.
Igår blev mamman mest ledsen. Idag blev mamman mest arg.
Vad jag förstår är det inget som är fel. Det brukar släppa så fort han fått av sig ytterkläderna på dagis. Med mig är det med resten av dagen. Vad göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar